Italian 1480-1556 Lorenzo Lotto Galleries In this last period of his life, Lorenzo Lotto would frequently move from town to town, searching for patrons and commissions. In 1532 he went to Treviso. Next he spent about seven years in the Marches (Ancona, Macerata en Jesi), returning to Venice in 1540. He moved again to Treviso in 1542 and back to Venice in 1545. Finally he went back to Ancona in 1549. This was a productive period in his life, during which he painted several altarpieces and portraits : Santa Lucia before the Judge, 1532, Jesi, Pinacoteca comunale The Sleeping Child Jesus with the Madonna, St. Joseph and St. Catherine of Alexandria, 1533, Bergamo, Accademia Carrara Portrait of a Lady as Lucretia, 1533, National Gallery, London. Holy Family with SS Jerome, Anna and Joachim, 1534, Firenze, Uffizi Holy Family, ca 1537, Paris, Louvre Portrait of a Young Man, Firenze, Uffizi Crucifixion, Monte San Giusto, Church of S Maria in Telusiano Rosary Madonna, 1539, Cingoli, Church of San Nicolo Portrait of a Man, 1541, Ottawa, National Gallery of Canada Bust of a Bearded Man, 1541, ascribed, San Francisco, Fine Arts Museum The Alms of Saint Anthony, 1542, Venezia, church SS Giovanni e Paolo Madonna and four Saints, 1546, Venezia, Church of San Giacomo dell??Orio Portrait of fra?? Gregorio Belo da Vicenza, 1548,New York, Metropolitan Museum Assumption, 1550, Ancona, church San Francesco alle Scale The Crossbowman, 1551, Rome, Pinacoteca Capitolina Portrait of an Old man, ascribed, ca 1552, Saint Petersburg, Ermitage Presentation in the Temple, 1555, Loreto, Palazzo Apostolico A Venetian woman in the guise of Lucretia (1533).At the end of his life it was becoming increasingly difficult for him to earn a living. Furthermore, in 1550 one of his works had an unsuccessful auction in Ancona. As recorded in his personal account book, this deeply disillusioned him. As he had always been a deeply religious man, he entered in 1552 the Holy Sanctuary at Loreto, becoming a lay brother. During that time he decorated the basilica of S Maria and painted a Presentation in the Temple for the Palazzo Apostolico in Loreto. He died in 1556 and was buried, at his request, in a Dominican habit. Giorgio Vasari included Lotto's biography in the third volume of his book Vite. Lorenzo Lotto himself left many letters and a detailed notebook (Libro di spese diverse, 1538-1556), giving a certain insight in his life and work. Among the many painters he influenced are likely Giovanni Busi  Related Paintings of Lorenzo Lotto :. | The Alms of St Anthony | portrait of lucina brembati | St Lucy before the Judge | L'Adoration de l'Enfant Jesus avec la Vierge Marie et joseph,Elisabeth et Joachim et trois anges | Allegory |
Related Artists:
Giovanni di Pietro called lo Spagna
ca 1450-Spoleto 1528
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.
Dirck de Quade van Ravesteyn
Flemish painter 1565-1620